En av de största anledningarna till att jag startade den här bloggen var att få träning i att skriva. Jag tycker om att skriva och det finns få bättre sätt att få träning i det än att… skriva. Vi lever i en tid där det är viktigt att kunna uttrycka sig i skrift. I nästan alla jobb sker icke-kritisk kommunikation via mail i första hand och telefon i andra hand. En del personer har lyckats skapa sig ett namn genom att blogga bara genom att vara skickliga i att uttrycka sig skriftligt. Det säger en del om vilken ovanlig talang det är. Två bloggar jag läser om programmering är typiska exempel på detta: Joel on Software och Coding Horror.

Blogga är en sån sak som ser så lätt ut när andra gör det men är så otroligt svårt när man försöker själv. Det viktigaste som det för med sig att skriva ett inlägg här på bloggen är att jag tvingas samla mina tankar och försöka få ner dem. Bara det är svårt! Att sen lyckas skriva det på ett vettigt sätt som gör att andra förstår är snudd på ”mission impossible”.

För att kunna komma nånstans med skrivandet måste man förstås inse att det är svårt att skriva. Men till räddning finns personer som i årtionden har funderat på hur man skriver en intressant och rolig text. Min ”bibel” för skrivandet är den klassiska tidningen The Economist’s alldeles egna Style Guide som de tvingar sina journalister att följa. Det roliga med att läsa The Economist är att trots att de behandlar komplicerade ämnen så är alltid språket lättläst. Deras Style Guide är ett fantastiskt referensverk som inte bara hjälper en att skriva bättre, man lär sig tänka klarare och destillera sin tankar i korta och tydliga meningar. Ta det här exemplet om hur man ska förenkla sina meningar:

A courtesy call is generally a sales offer or an uninvited visit. A substantially finished bridge is an unfinished bridge. Someone with high name-recognition is well known. Something with reliability problems probably does not work. If yours is a live audience, what would a dead one be like?

Nätet är fullt av gratis information om hur man lär sig skriva, ta till exempel detta fantastiska stycke ur On Writing Well. Precis som The Economist Style Guide trycker även den boken på vikten av att förenkla, förenkla och förenkla:

Clutter is the official language used by the American corporation—in its news release and its annual report—to hide its mistakes. When a big company recently announced that it was ”decentralizing its organizational structure into major profit-centered businesses” and that ”corporate staff services will be realigned under two senior vice-presidents” it meant that it had had a lousy year.

Är det inte en befriande tanke att man kan uttrycka sig så klart och så tydligt? Tänk om Jan-Åke Jonsson, VD för SAAB kunde ha sagt ”Ingen vill köpa oss, så vi tar en sista chansning med en rekonstruktion innan vi går i konkurs” istället för “We explored and will continue to explore all available options for funding and/or selling Saab and it was determined a formal reorganization would be the best way to create a truly independent entity that is ready for investment”.

Ingen kommer undan skrivandet idag. Vi är alla amatörer som tvingas författa allt från långa mail på jobbet till statusuppdateringar på Facebook. Jag kommer aldrig att göra anspråk att att vara expert på att skriva. Men jag ska göra mitt bästa för att träna.

Annonser