You are currently browsing the category archive for the ‘Uncategorized’ category.

En av de största anledningarna till att jag startade den här bloggen var att få träning i att skriva. Jag tycker om att skriva och det finns få bättre sätt att få träning i det än att… skriva. Vi lever i en tid där det är viktigt att kunna uttrycka sig i skrift. I nästan alla jobb sker icke-kritisk kommunikation via mail i första hand och telefon i andra hand. En del personer har lyckats skapa sig ett namn genom att blogga bara genom att vara skickliga i att uttrycka sig skriftligt. Det säger en del om vilken ovanlig talang det är. Två bloggar jag läser om programmering är typiska exempel på detta: Joel on Software och Coding Horror.

Blogga är en sån sak som ser så lätt ut när andra gör det men är så otroligt svårt när man försöker själv. Det viktigaste som det för med sig att skriva ett inlägg här på bloggen är att jag tvingas samla mina tankar och försöka få ner dem. Bara det är svårt! Att sen lyckas skriva det på ett vettigt sätt som gör att andra förstår är snudd på ”mission impossible”.

För att kunna komma nånstans med skrivandet måste man förstås inse att det är svårt att skriva. Men till räddning finns personer som i årtionden har funderat på hur man skriver en intressant och rolig text. Min ”bibel” för skrivandet är den klassiska tidningen The Economist’s alldeles egna Style Guide som de tvingar sina journalister att följa. Det roliga med att läsa The Economist är att trots att de behandlar komplicerade ämnen så är alltid språket lättläst. Deras Style Guide är ett fantastiskt referensverk som inte bara hjälper en att skriva bättre, man lär sig tänka klarare och destillera sin tankar i korta och tydliga meningar. Ta det här exemplet om hur man ska förenkla sina meningar:

A courtesy call is generally a sales offer or an uninvited visit. A substantially finished bridge is an unfinished bridge. Someone with high name-recognition is well known. Something with reliability problems probably does not work. If yours is a live audience, what would a dead one be like?

Nätet är fullt av gratis information om hur man lär sig skriva, ta till exempel detta fantastiska stycke ur On Writing Well. Precis som The Economist Style Guide trycker även den boken på vikten av att förenkla, förenkla och förenkla:

Clutter is the official language used by the American corporation—in its news release and its annual report—to hide its mistakes. When a big company recently announced that it was ”decentralizing its organizational structure into major profit-centered businesses” and that ”corporate staff services will be realigned under two senior vice-presidents” it meant that it had had a lousy year.

Är det inte en befriande tanke att man kan uttrycka sig så klart och så tydligt? Tänk om Jan-Åke Jonsson, VD för SAAB kunde ha sagt ”Ingen vill köpa oss, så vi tar en sista chansning med en rekonstruktion innan vi går i konkurs” istället för “We explored and will continue to explore all available options for funding and/or selling Saab and it was determined a formal reorganization would be the best way to create a truly independent entity that is ready for investment”.

Ingen kommer undan skrivandet idag. Vi är alla amatörer som tvingas författa allt från långa mail på jobbet till statusuppdateringar på Facebook. Jag kommer aldrig att göra anspråk att att vara expert på att skriva. Men jag ska göra mitt bästa för att träna.

Jag vet inte varför men av någon anledning finns det en tro att det finns en massa fantastiska mobiltjänster som bara väntar på att bli upptäckta. Ta till exempel den i övrigt jättebra föreningen Excitera från KTH, de arrangerar i år tävlingen Excitera Mobile Cup där studenter ska bygga den bästa mobilapplikationen. Telenor försöker också och har det senaste året gjort reklam för Telenor Mobilstart och trott att utvecklarna ska flockas och bygga nya innovativa applikationer som de och utvecklarna kan tjäna pengar på.

Jag var själv med i Excitera Mobile Cup ett år (och kom sist, men är inte bitter 🙂 ). Vinnaren var ett mobilspel. Jag har inget emot mobilspel men jag tycker det är väldigt talande. Eftersom jag själv jobbar i mobilbranschen så ser jag tydligt vilken typ av tjänster som är lyckade (ur ett tjäna pengar perspektiv): spel och ringsignaler.

Mobilbranschen måste komma från tanken att det finns en massa killerapps som bara väntar på att bli upptäckta, bara man gör det tillräckligt lätt för utvecklare att bygga dem.

Men iPhone då? App Store är ju så otroligt lyckat!! Well.. jag höll nästan på att bli motbevisad när iPhone kom – App Store är fantastiskt! Men den som tror att App Store står för innovation misstar sig. Den populäraste applikationen i kategorin underhållning är fortfarande iFart, ett program gör olika pruttljud när man trycker på en knapp. De populäraste programmen överlag är webbwidgets, spel och annat roligt, titta själva:
http://www.apple.com/webapps/index_top.html

Några gissningar om framtiden utifrån de här tankarna:

  • De populäraste applikationerna i Googles egna App Store och Nokias motsvarighet kommer att vara webbwidgets och spel.
  • Likaså, vinnaren i Excitera Mobile Cup kommer att vara i kategorin nöje eller en webbwidget (dvs en applikation som kör att du kommer åt vanliga webbsidor på ett smidigt sätt i mobilen). Tävlingen kommer inte att leda till att några innovativa program.

Så, nu har jag testat Playstation Home. Det är precis som jag föreställde mig. Halvkul idé, men inget jag kommer att spendera tid i. Tråkigt också att det hade så enorma laddningstider.

Efter att ha läst följande artikel kommer jag enligt sann confirmation bias att ge mig själv rätt i det jag skrev angående Home tidigare.

PlayStation Home

Jag läste på den officiella Playstation-bloggen att Sony lanserar Home imorgon. Spännande! Det ska bli kul att följa det. Men frågan är om det kommer att ge Sony den boost de behöver. Jag är själv ganska exalterad över Home och jag tycker det är en kul idé, men jag undrar om det kommer att vara en konkurrensfördel för Sony i konsolkriget. Ibland kan jag känna att Home är något som tillkommit från sälj/marknad hos Sony och inte från produktledning. Dvs, den har gjorts för att tjäna mer pengar per konsol, inte för att skapa en bättre produkt (och därmed sälja fler konsoler).

Ur sett säljperspektiv verkar Home trevligt, man kan sälja produktplaceringar (Diesel, Red Bull och flera andra är med från dag ett).  Men hur ser värdet ut för användarna? Det finns en del bra funktioner, matchmaking tillexempel.  Men fokus verkar vara på att träffa ”kompisar” (observera kompisar inom citationstecken) och inreda sitt hem. Jämför man med tjänster som erbjuder det idag på internet som Second Life och Habbo Hotel så blir två saker tydliga. Habbo Hotel är ett virtuellt jättedyrt dockhus med den intellektuella nivå man kan förvänta sig av 100 miljoner femtonåringar. Ja, jag har faktiskt testat Habbo Hotel (i mitt jobb!) och märkte snabbt att jag inte passar in bland ungdomar ens i den virtuella världen.

Second Life då? Jag har faktiskt testat det också.  Second Life tycker jag är en fantastisk idé! Second Life är i princip en direkt implementation av William Gibsons vision i Neuromancer och Linden Labs har gjort allting rätt. Man har inte samma begränsningar som i den fysiska världen (man kan till exempel flyga) vilket känns helt rätt, målet är ju ändå att skapa ett ”cyberspace”, inte en realistisk kopia av den verkliga världen. Men, Second Life har det lilla problemet att det är tråkigt. Det finns väldigt lite incitament att ”hänga” i Second Life om man inte har Second Life-kompisar som man kan chatta med, men ungefär där slutar det roliga.

Jag har svårt att tro att Playstation Home blir en succé. Det fyller inget behov helt enkelt. Det kommer att finnas en kärngrupp med användare som visar upp sig för varandra och har tid att spendera i Home. Övriga användare kommer snart att falla av och bara använda matchmaking-funktionerna. Av vad jag läst har Sony dock lagt in en del annat (trailers, småspel) som man kan göra i Home, vi får se om det räcker. Imorgon gäller det! Vi syns i Home imorrn.. (PSN id: niklas_a).

Jag läste just på den semi-officiella PlayStation bloggen ThreeSpeech att LittleBigPlanet släppts i EU 5e November. Spelet blev ju försenat med några veckor efter att man var tvungen att ta bort en av låtarna i soundtracket, så kul att det äntligen kommer. Jag förbokade direkt mitt exempelar.

Jag tycker att blandningen av den speciella estetiken, ett bra verktyg för att skapa banor och vad som ser ut att vara en perfekt spelmekanik för ”party”-spel verkar fantastiskt bra. Det ska bli väldigt spännande att se hur spelet utvecklar sig. Återkommer med recension så fort jag kan ta mina taniga fingrar ifrån kontrollen.

Första inlägget på framtids-bloggen. Ska bli grymt kul att komma igång och skriva, vi får väl se om jag orkar i längden…

Sitter just nu på ett hotellrum i Düsseldorf och väntar på en kollega. Perfekt tillfälle att hinna med att gå igenom Google Reader! Google Reader är för övrigt ett smått fantastiskt verktyg. Jag hade inte hoppat på RSS-trenden innan men nu ångrar jag det inte en sekund. Nu när jag lagt in alla bloggar jag följer (35 st) så är det som att läsa en tidning där alla nyheterna är intressanta för just mig.

Hela tanken svindlar lite när jag tänker på affärsmöjligheterna som dyker upp med att ta ett sånt här verktyg till allmänheten. Vore jag tidningsutgivare skulle jag absolut vara oroad av den här utvecklingen. Varför ska jag vada mig igenom en tidning där 50% av artiklarna är relevanta när jag kan läsa ett RSS-flöde av 35 bloggar där alla är relevanta för just mig?

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!